När jag var 20 år flyttade jag hemifrån, till en lägenhet som låg på Skördegatan 13 i Borlänge. När jag bodde där behövde jag ofta ta mig över järnvägen, för att träffa vänner som bodde på andra sidan eller för att gå/springa den fina älvrundan som också låg på andra sidan. Järnvägsövergången som fanns där jag bodde hade inga bommar utan ett sånt där hinder som man får krångla sig förbi. Jag minns det som att det var ganska dålig sikt, för övergången låg mitt i en kurva, och jag tyckte alltid att det var lite obehagligt att ta mig över.
Igår dog en 17-årig pojke i denna järnvägsövergång när han var på väg till skolan. När jag läser om någon som dött i tidningen eller ser det på nyheterna så tänker jag ofta på hur hemskt det är, men på något vis slår jag det ifrån mig och tänker "det drabbar inte mig" (peppar, peppar ta i trä...). Det här dödsfallet berörde mig på ett helt annat sätt, bara för att jag är vän med pojkens låtsasmamma på facebook (för att hon är en vän till en av mina bästa vänner) och för att hon skrev en hjärtskärande kommentar om det igår. Annars hade jag kanske inte ens vetat om att det hänt, eftersom jag inte såg det i tidningen idag. Det är så hemskt! Igår hade jag svårt att sluta tänka på det och mina tankar går till de familjer som förlorade denna pojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar