Höjdrädd

I morse när jag cyklade till SLU lyssnade jag, som vanligt, på morgonpasset i P3. Precis innan jag kom fram berättade de om en balkongolycka som hänt nyligen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14889337.ab). Ett balkongräcke hade gett vika och av de två personer som stod på balkongen dog den ena!

Jag har alltid varit höjdrädd och alltså inte överdrivet förtjust i balkonger på hög höjd. Fast när jag är på en balkong så tänker jag ändå "det är klart att den håller, den är ju gjord för det"... Nu vet jag inte riktigt om jag kommer att tänka så länge utan snarare "det är bäst att inte luta sig mot räcket, men vet ju aldrig"! Jag är glad att vi bara bor ½ trappa upp, då skulle det inte göra så ont om man föll.

Detta får mig också att tänka på en grej som hände på mitt sommarjobb förra sommaren. Ett gäng bassänger (för avloppsvatten) skulle byggas om och när bassängerna pumpats ur så behövdes de spolas rena. För att göra detta var man tvungen att klättra över ett räcke (som inte verkade allt för stabilt), ner på en stegen och sen ner i den kanske 5 m djupa bassängen. Jag och en till av personerna som höll på med detta var höjdrädda och tyckte inte alls att det var kul. När vi efterfrågade säkerhetsutrustning fick vi höra att den fanns, men inte användes. Vi fick också höra att vi var fegisar. Det slutade så klart med att vi gjorde detta arbete och det gick, tack och lov, bra. Efteråt fick vi dock höra att de där räckena (som vi klättrat över) inte var så pålitliga... Inte så roligt!