Vid en järnvägsövergång

När jag var 20 år flyttade jag hemifrån, till en lägenhet som låg på Skördegatan 13 i Borlänge. När jag bodde där behövde jag ofta ta mig över järnvägen, för att träffa vänner som bodde på andra sidan eller för att gå/springa den fina älvrundan som också låg på andra sidan. Järnvägsövergången som fanns där jag bodde hade inga bommar utan ett sånt där hinder som man får krångla sig förbi. Jag minns det som att det var ganska dålig sikt, för övergången låg mitt i en kurva, och jag tyckte alltid att det var lite obehagligt att ta mig över.

Igår dog en 17-årig pojke i denna järnvägsövergång när han var på väg till skolan. När jag läser om någon som dött i tidningen eller ser det på nyheterna så tänker jag ofta på hur hemskt det är, men på något vis slår jag det ifrån mig och tänker "det drabbar inte mig" (peppar, peppar ta i trä...). Det här dödsfallet berörde mig på ett helt annat sätt, bara för att jag är vän med pojkens låtsasmamma på facebook (för att hon är en vän till en av mina bästa vänner) och för att hon skrev en hjärtskärande kommentar om det igår. Annars hade jag kanske inte ens vetat om att det hänt, eftersom jag inte såg det i tidningen idag. Det är så hemskt! Igår hade jag svårt att sluta tänka på det och mina tankar går till de familjer som förlorade denna pojke.

En fin komplimang

Idag fick jag en fin komplimang, att jag var modig som gick min egen väg. För att förstå varför behövs dock lite bakgrundsinformation...

I början av maj fick jag ett erbjudande om ett jobb, som trainee på ett företag i Stockholm. Jag fick en dag att fundera över saken och jag tackade ja. Det kändes bra när jag gjorde det, men senare samma dag ringde de från ett ställe i Uppsala och ville att jag skulle komma på intervju. Jag tackade ja eftersom jag tänkte att det vore skönt att jobba i Uppsala ändå... Jag hade även ett missat samtal som jag misstänkte hade med ytterligare en intervju att göra. Några dagar senare ringde de igen och jag hade rätt i att det var en intervju. Jag hade tänkt tacka nej till den, eftersom detta också låg utanför Uppsala. Men intervjun gällde inte tjänsten jag sökt utan en annan och det fångade mitt intresse. Till slut tackade jag ja till intervjun eftersom hon som ringde lät så trevlig och jobbet verkade roligt.

Då hade jag alltså ett jobb och två intervjuer. Jag var helt överväldigad, för jag trodde att det skulle vara svårt att hitta ett jobb! Trots att detta är en väldigt lyxig situation mådde jag dåligt. Tankarna på vad som var bäst för mig snurrade i huvudet dygnet runt och jag hade konstant huvudvärk. Jag gick på intervjuerna, självklart var de på samma dag, och efteråt var jag helt färdig. Orkade inte tänka på det en sekund till, så jag försökte att låta bli. Det gick så klart inte så bra... Jag fortsatte att bolla mina tankar och blev förmodligen klokare. När de ringde från stället i Uppsala och ville att jag skulle komma på en andra intervju tackade jag nej. Grejen var att det andra jobbet utanför Uppsala lät precis som det jag ville göra, medan det jobbet jag tackat ja till lät som en väldigt bra chans. Om och om igen vann argumenten för traineejobbet och jag bestämde mig för det, men nästa dag så tvekade jag igen. När jag pratade med några av mina närmare vänner förstod de knappt varför jag tvekade, för dem var det helt klart det andra jobbet var det rätta för mig. Sakta men säkert började även jag inse att det nog var sant, men varför var jag så rädd för tacka ja till det? Varför tvekade jag fortfarande?

Mitt i den här vevan åkte P till Mallorca på kurs med jobbet och jag var ensam hemma med mina tankar. Vid ett tillfälle av total ångest och förvirring så skypade vi och P sa att han trodde att jag var rädd för att byta jobb eftersom det innebar att jag var tvungen att ringa till det andra stället och säga att jag ändrat mig. Han hade helt rätt i det så klart. Det enklaste vore ju att bara följa med strömmen och ta det jobb jag redan tackat ja till, för det är ett bra jobb.

Det slutade med att jag tackade ja till det andra jobbet och förra veckan skrev jag på papperna där. Jag ville ha det klart innan jag ringde till det första stället. Jag ringde till dem samma eftermiddag och medan signalerna gick fram så bankade hjärtat hårt i bröstkorgen, jag var så rädd att hon skulle bli arg på mig. Samtalet gick bra och sen jag la på luren har jag känt ett lugn inom mig och jag vet att jag gjorde rätt. Det var det här komplimangen idag handlade om. Jag känner mig väldigt stolt över detta, att jag gick min väg trots att det fanns en enklare väg att gå.

I måndags fick jag ironiskt nog ett mail från det fösta stället där det stod nåt i stil med "Tack för ditt intresse, men vi måste tyvärr meddela att vi har gått vidare med andra sökande!". Jag antar att det var ett mail som gick ut till alla som inte fick jobbet, men jag tyckte ändå att det var lite humor att få det...

Höjdrädd

I morse när jag cyklade till SLU lyssnade jag, som vanligt, på morgonpasset i P3. Precis innan jag kom fram berättade de om en balkongolycka som hänt nyligen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14889337.ab). Ett balkongräcke hade gett vika och av de två personer som stod på balkongen dog den ena!

Jag har alltid varit höjdrädd och alltså inte överdrivet förtjust i balkonger på hög höjd. Fast när jag är på en balkong så tänker jag ändå "det är klart att den håller, den är ju gjord för det"... Nu vet jag inte riktigt om jag kommer att tänka så länge utan snarare "det är bäst att inte luta sig mot räcket, men vet ju aldrig"! Jag är glad att vi bara bor ½ trappa upp, då skulle det inte göra så ont om man föll.

Detta får mig också att tänka på en grej som hände på mitt sommarjobb förra sommaren. Ett gäng bassänger (för avloppsvatten) skulle byggas om och när bassängerna pumpats ur så behövdes de spolas rena. För att göra detta var man tvungen att klättra över ett räcke (som inte verkade allt för stabilt), ner på en stegen och sen ner i den kanske 5 m djupa bassängen. Jag och en till av personerna som höll på med detta var höjdrädda och tyckte inte alls att det var kul. När vi efterfrågade säkerhetsutrustning fick vi höra att den fanns, men inte användes. Vi fick också höra att vi var fegisar. Det slutade så klart med att vi gjorde detta arbete och det gick, tack och lov, bra. Efteråt fick vi dock höra att de där räckena (som vi klättrat över) inte var så pålitliga... Inte så roligt!

Hungerspelen

För ett tag sen sa min låtsassyster J till mig att hon hade läst en bok som hon trodde att jag skulle gilla och när hon var och hälsade på för snart två veckor sen hade hon med sig boken.

"Hungerspelen" av Suzanne Collins.

Boken utspelar sig i framtidens Nord Amerika. Det är inte det Nord Amerika, utan något har hänt och de kvarlevande människorna i distrikt som ligger kring en huvudstad. En gång gjorde folken i distrikten uppror, men regimen vann och sen dess anordnas ett "hungerspel" varje år för att folken i distrikten inte ska glömma vem som bestämmer. Till hungerspelet lottas en flicka och en pojke, mellan 12 och 18 år, från varje distrikt till att delta. De förs till huvudstaden och efter några dagar sätts de på en arena. 24 deltagare och den sista överlevande vinner. Huvudpersonen är Katniss, en 16-årig flicka, som blir den som ska representera sitt distrikt tillsammans med en pojke hon knappt känner.

Boken klassas som en ungdomsbok, men vad gör det? Jag gillade ju Harry Potter serien och Twilight böckerna! Jag började att läsa boken i söndags, när jag låg ute och solade hela dagen, och på måndag eftermiddag var jag klar. Den gick verkligen inte att lägga ifrån sig för att den var så spännande. Nu vill jag läsa bok två och tre och funderar på om jag ska vänta tills jag får dem från biblioteket (det var kö!) eller om jag ska köpa dem på studs!

Världen är bra liten...

Igår förmiddag var jag hos tandläkaren för att dra ut min vidsomstand (jag har, eller hade rättare sagt, bara en). Jag skulle vara där 40 min i förväg för att få lugnande medicin. Egentligen är jag inte tandläkarrädd, men det där med att dra ut tänder tycker jag är läskigt! Dessutom har jag hört väldigt många skräckhistorier från folk som fått sina visdomständer utdragna. Min sambo drog ut en förra året (en fredag), de höll på i fyra timmar och fick ändå inte ut den! Han var helt färdig efteråt och fick åka till tandkirurgen på måndagen för att ta bort den. Min ämnesgranskare hade dragit ut fyra stycken, den första hade den kvinnliga tandläkaren inte orkat dra ut så hon fick hämta en manlig tandläkare. Roten satt så hårt i käkbenet att de slet av en nerv, för den delen av ansiktet domnar på henne när det är kallt ute... Behöver jag säga att hon drog ut resten av tänderna hos tandkirurgen? Hur som helst var jag inställd på det värsta och nöjd med att få lugnande medicin innan!

När tandsköterskan hämtade mig frågade hon om jag var från Dalarna. Hon listade ut det på mitt gårdsnamn (Gästgivar). Så jag berättade att det kom från Nås, där min mamma kom ifrån. Då säger hon att hon kände en person från Nås när hon var yngre, min mamma! Världen är bra liten... Det gick bra att ta ut tanden iaf, eller det blev en liten bit av roten kvar för den satt så fastkrokad. De tror att den kommer att stötas ut av kroppen, men jag ska ändå tillbaka på kontroll om nån vecka. Nu känns det knappt nånting, jag äter iofs värktabletter men på P har jag förstått att jag hade tur. Jag tycker att jag förtjänade det, men tanke på att jag hade sån otur med tanden som sprack! Än är det iofs inte över, jag kan fortfarande få inflammation i käkbenet och om rotbiten inte ploppar ut av sig självt måste den opereras ut...

När vi åt lunch igår så ville jag inte behöva tugga, eftersom jag inte vill att det ska komma ner mat där tanden var. På P sydde de över kinden för att det skulle undvikas, men inte på mig. Vi hade planerat lättuggad mat, men för att slippa tugga så körde jag den i matberedaren. Ser rätt osmakligt ut, men smakade inte så illa. Efter att ha skickat en bild till syster så tipsade hon om bra saker man kan äta utan att behöva tugga.

Min mat till höger, ser det inte smaskigt ut?

Liftarens guide till galaxen

I januari bestämde jag mig för att det vore kul att läsa lite klassiska böcker. Då jag bara hade en hum om vilka böcker som räknades som klassiker så googlade jag. Jag frågade även på biblioteket och där blev jag introducerad för en bok som hette "1001 böcker du bör läsa" (eller nåt liknande...). Till slut bestämde jag mig iaf för att läsa "Emma" av Jane Austen. Det var en mysig, må-bra-bok som jag läste ut på ungefär en vecka. Den rekommenderas varmt! Strax innan jag läst ut den var jag och P i Västerås för att hälsa på min storasyster och hennes sambo. Till kvällen skulle vi se film och en av filmerna som kom på förslag var "Liftarens guide till galaxen", men jag ville inte se den eftersom jag nån gång har tänkt att jag skulle ta och läsa boken. Det visade sig att syster hade boken hemma, så jag lånade med den hem. Den kanske inte räknas till de klassiska klassikerna, men den är väl lite kult ändå?

Boken jag lånade var en samlingsvolym och det är den första boken som heter "Liftarens guide till galaxen", men jag läste alltså alla fem böckerna. Böckerna handlar om Arthur Dent som bor på planeten Jorden. Efter några oförutsedda händelser hamnar han och hans vän Ford Prefect ute i rymden där de försöker klara sig igenom en mängd äventyr och händelser på bästa sett. Till sin hjälp har de reseguiden "liftarens guide till galaxen", där man kan få veta det mesta om de flesta ställen. Här följer några citat (hämtade från http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Douglas_Adams):

"Det finns ingenting som för mig mera deprimerad än att behöva se planeter utplånas. Utom möjligen att befinna mig på dem när det händer."


"Det är en konst att flyga, eller snarare ett knep. Knepet består i att lära sig kasta sig till marken och missa."


"Du lever och lär. Hur som helst, du lever åtminstone."


"I begynnelsen skapades universum. Detta har gjort många väldigt upprörda och har blivit uppfattat som ett dåligt drag."


"Jag bestämde mig för att jag var en citron i ett par veckor. Jag roade mig med att flyta omkring i gin och tonic".


"Inget färdas fortare än ljuset, förutom det möjliga undantaget av dåliga nyheter, som följer sina egna regler."

I början tyckte jag att boken var lite jobbigt skriven, annorlunda liksom, men efter ett tag kom jag in i det och började tycka att den var ganska fyndig. Jag satt inte som klistrad vid boken och läste den från pärm till pärm, men det var inte för att den var tråkig. Det hände saker hela tiden och det gällde hela tiden att hänga med, för något som verkade helt orelevant när det togs upp kunde komma med ett tag senare och då var det värt att det förklarats i första läget.

I söndags läste jag ut boken och jag får nog säga att jag är glad att jag läste den. Det var en annorlunda bok, men på sitt sätt var den bra och jag gillade den.

Mamma på besök

I fredags kväll kom mamma på besök! Vi hade en mysig kväll, men la oss rätt tidigt (eller sent, beroende på vem man frågar...) eftersom P skulle åka till Berlin på lördagsmorgonen.

Så här kan det gå när man har 

köpt likadana regnjackor!

Fika på "Storken", mitt favvo-café.

Lördagen spenderades på stan med att shoppa, fika och luncha. Nästan varje gång mamma är här hittar jag nån schysst grej i nån butik som jag i vanliga fall inte går in i. Ofta händer det att jag köper saker jag kanske inte hade tänkt att de passade mig när mamma är med. Många gånger blir dessa grejer favoritplagg =) Efter några timmars shopping gick vi på eftermiddagsbio. Med oss till bion köpte vi kaffe från "Kaffevagnen" som stod på gågatan. Kaffet var ekologiskt/fairtrade och var gott, så jag kan rekommendera det! Filmen vi såg hette "Hotell Marigold", en film som jag läst i DN att den skulle vara mysig. Det var lite av en pensionärsfilm och jag drog nog ner medelåldern med några år =P Men den var bra, lite sådär "feel-good-film" och vi var på bra humör när vi gick hemåt. När vi lämnat alla våra shoppingkassar hemma så tog vi  en promenad till Koh Phangan där vi åt middag. Lika gott och mysigt som förra veckan! Från bordet bredvid hörde vi att toaletterna var häftiga (var aldrig där förra veckan), så innan vi gick hem blev det ett besök där också och ryktet stämde!

Kaffevagnen!

Vi åt båda "Paneng Curry".

Idag har vi promenerat längs ån och jag fick se Kungsängsliljor för första gången (tror jag iaf). Efter promenaden fikade vi på Fågelsången, där mamma jobbat när hon bodde i Uppsala, och sen sprang vi runt lite mer på stan. När det var dags för mamma att åka hem upptäckte vi att tåget var 50 min försenat. Nackdelen med det var att hon skulle missa sin anslutande buss, men fördelen var att hon fick stanna lite längre! Vi hämtade packningen och satte oss utanför stationen för att vänta i solen. Tåget blev 75 min försenat, men vi hade det mycket skönt i solen =)

Kungsängsliljor och vitsippor.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa i solen!

(Ps. Jag blir tokig på hur krångligt det är att få bilderna som man vill!)

Mitt liv som pollenallergiker

Idag i tidningen läste jag att våren 2012 är ett helvete för pollenallergiker. Det hade de inte behövt skriva om i tidningen för att jag skulle veta... Här kommer berättelsen om mitt liv som pollenallergiker!

Jag tror att det började när jag var 10-11 år. På den tiden brukade mamma åka och simma en gång i veckan och då fick jag ta med mig en kompis att leka med i badhuset. Jag minns inte att det var under våren, men under en period var jag snuvig hela tiden och fick inte bada (jag antar att det var början på min allergi). Eftersom jag inte kände mig sjuk så försökte jag tjata och luras genom att ta nässpray, det funkade aldrig... Sommaren 1996 skulle vi åka till Italien efter skolavslutningen och på den tiden trodde man fortfarande att det var bra att sola solarium innan man åkte utomlands, så det gjorde vi på mammas jobb vid några tillfällen under våren. Den våren började det klia i mina ögon och i efterhand har mamma berättat att hon var orolig för att mina ögon förstörts i solariet. Det hjälpte dock om jag hade solglasögon på mig, så jag fick dispens i skolan för att ha dem på mig inomhus. Jag kände mig häftig och speciell när jag satt i klassrummet med mina pilotglasögon (jag har iaf för mig att det var sådana). Till slut blev klådan outhärdlig och vi gjorde ett besök hos doktorn, diagnosen blev pollenallergi.

När jag var 18 år gnällde jag hos skolläkaren och han skickade en remiss till lung- och allergimottagningen (eller vad den nu kan ha hetat) i Falun, för att jag skulle få kortisonsprutor. Där fick jag göra pricktest och utblåsnignstest (spirometri). Att jag var björkallergiker var ju ingen nyhet, men jag hade även tendens till astma och fick mediciner utskrivna som jag skulle ta på våren. Jag var rätt dålig på det, eftersom medicinerna är så dyra... Några sprutor blev det inte heller eftersom min kära syster skrämt upp mig genom att säga att man kunde bli tjock av kortisonsprutor!

Förra året var jag väldigt mycket sjuk, förkylningar och hosta som aldrig gick över. När jag skulle cykla någonstans blev jag väldigt andfådd, vilket kändes ovant eftersom jag två år tidigare åkte öppet spår och sprang halvmaraton två gånger. I slutet av sommaren fick jag astmamediciner utskrivna igen, för att få bukt med inflammationen i luftrören. Efter tre månader fick jag göra en spirometri för att se hur det gått. Trots att jag hade tagit astmamedicin i tre månader blåste jag bara 80 % av normalt, efter det fick jag ta dubbel medicinering och kan nu kalla mig astmatiker. De trodde att jag inte märkt av det så mycket tidigare eftersom jag hade så bra kondition! Nu blåser jag normalt i spirometrin och är glad att jag fått medicinen. Det enda som svider är att det inte är säkert att jag får dyka längre... Jag mailade en dykläkare och han sa att konditionen var väldigt viktig, så nu måste jag klara att springa 3 km på 15 min. Jag testade en gång och hade lite svårt att andas i slutet... Men jag jobbar på det och när det är dags får jag kolla upp det närmare.

En bild av alla mina allergi/astmamediciner!

Middag på Koh Phangan och tårtkalas

Igår kväll var jag P på Koh Phangan för att äta middag, jag hade hört mycket gott om deras mat och länge varit sugen på att prova. Däremot hade jag inte kunnat föreställa mig hur mysigt det var där inne. Inredningen gjorde att det kändes som att man var i Thailand, speciellt eftersom vi satt på övervåningen och inte hade några fönster i närheten. Det var palmer och ljusslingor, trämöbler och sarronger som borddukar, härliga målningar på väggarna och dessutom väldigt god mat! Mitt i middagen slocknade flera av lamporna och det blev väldigt mörk. Strömavbrott tänkte vi, men sen började det mullra och "blixtra" på restaurangen. Så mysigt =)

Mysig!

Vi drack piña colada som fördrink =)

Min mat: Wokad kyckling med cashewnötter, mums!

P's mat: Wokat fläskkött med ingefära, också mums!

Idag har vi haft födelsedagsfirande och jag har bakat tårtor. Jag ville ha en lakritstårta och eftersom varken P eller  min syster är så förtjusta i lakrits så blev det två tårtor. En lakritskladdkaka med käckfluff och en vit chokladkladdkaka med apelsinsmakande färskostkräm.

Tårtorna på gång =)

Vit chokladtårta med blåbär och lakritstårta med hallon, mums!

Födelsedagsfirande med P, storasyster, moster M och gull-Irma.

Pappa var också med =)

Kosläpp

Förra helgen pratade en vän till mig och att det nog borde vara dags för kosläpp snart och att det är så kul att se kossorna springa ut i det fria efter en lång vinter i ladugården. Jag har länge tänkt att det skulle vara kul att se ett kosläpp, så jag kollade upp det. Idag var jag och P ute vid Stabby gård, som hör till "Sju gårdar", och kollade när de släppte ut kossorna. Det var massor med folk där och de fick skjuta på släppet en kvart för att det fortsatte att komma ännu mer folk. När det väl var dags släpptes kossorna ut i omgångar och det var härligt att se hur de skuttade, sprang och stångades med varandra. Här kommer lite bilder också =)

Det här var bara en av parkeringarna...

Söta små kalvar =)

Det fanns lite får med små söta lamm där också!

Nyfiken

Jag kollar ibland på statistiken för min blogg och kan meddela att den blir läst i så mycket som 11 olika länder (Sverige, Ryssland, Australien, Turkiet, Tyskland, USA, Norge, Nicaragua, Danmark, Frankrike och Storbritannien). Jag kan komma på att jag har bekanta/vänner i de flesta av dessa länder, men undrar vem det är i Ryssland och Storbritannien som läser min blogg? Lämna gärna en kommentar så får jag min nyfikenhet stillad =)

Om mig

Den här listan hittade jag på en kompis blogg och tyckte att den var lite rolig =)

Namn:  Sara Frid
Ålder:  28 (om 4 dagar)
Längd:  178 cm
Sko-storlek:  41
Född:  Västerås BB
Bor:  I Uppsala
Gör just nu:  Har lätt ångest över att det är jobbigt att söka jobb (hörs ju på ordet jobb att det är jobbigt!)
___________________________________________________________________
Allmänna frågor:
Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: Omtänksam, organiserad, nyfiken.
Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: Otålig, envis, tror ofta att jag "gör det bättre själv".
___________________________________________________________________
Vad är du rädd för: Att jag ska hamna mitt i en katastrof.
Vad är du mest nöjd med hos dig själv: Att jag tar mig för att göra många av saker jag drömmer om.
Det roligaste jobbet du haft/har: Sommarjobb på ett avloppsvattenreningsverk.
Har du körkort och egen bil: Ja och nej.
När tog du ditt körkort: 2003
När grät du senast: Två veckor sen tror jag.
När skrattade du senast: Igår när jag och min sambo fjantade omkring.
Vem åkte du bil med sist: P.
Vem åt du mat med sist: P.
Vem sov du hos sist: P.
Vem sov hos dig sist: P.
Vad var du rädd för när du var liten: Jag var mörkrädd när jag var liten och är det fortfarande ibland (speciellt om jag läser deckare).
Vad ville du, som liten bli när du blev stor: Paleontolog.
Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: Jag har opererat bort "körteln bakom näsan".
Värsta smärtan du råkat ut för: Migrän.
Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: Att jag till slut raggade upp P, efter att vi känt varandra i över 3 år.
Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: Får ofta den känslan vad gäller miljöproblem...
Har du någonsin sportat: Har sprungit halvmaran två gånger, åkt öppet spår en gång, red när jag var i tonåren. Gillar att träna löpning, skidåkning, yoga och spinning.
Någon du ser upp till: Mina föräldrar!
Vad finns alltid i din handväska: Försvarets hudsalva, värktabletter, mobil, plånbok och vattenflaska.
___________________________________________________________________
Har du varit utomlands någon gång: Danmark, Norge, Finland, England, Skottland, Madeira, Egypten, Marocco, Thailand, Nya Zeeland, Australien, Tyskland, Kenya och Österrike.
Vilken plats var finast: Svårt att säga, många av de platser jag varit på har varit så otroligt vackra. Men kanske korallreven i Röda Havet.
Största stad/städer du varit i: Kairo, London och Bangkok (http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_st%C3%B6rsta_storstadsomr%C3%A5den)
___________________________________________________________________
Lite mer personliga frågor:
Har du någonsin tagit eller provat droger: Nej
Rökt: Ja
Snusat: Ja
Druckit: Ja
Har du piercing eller tatuering: Jag har örhängen.
___________________________________________________________________
Antingen-eller-frågor:
Storstad eller landet: Landet
Hamburgare eller pizza: Pizza.
Kött eller fisk: Kött
Hund eller katt: Hund
Aftonbladet eller expressen: Aftonbladet
McDonalds eller MAX: MAX
Vin eller Öl: Öl
Charter- eller skidsemester: Charter
Sverige eller Utlandet: Sverige (men gärna utlandssemester).
Sport eller nyheter: Nyheter
Hockey eller fotboll: Fotboll
Ljushåriga eller mörkhåriga killar: Ljushåriga
Sommar eller vinter: Sommar
Vår eller höst: Båda
Flyg eller tåg: Svårt att välja... Tåg är ju miljövänligare, men flyger man innebär det ju ofta spännande resmål.
Bil eller buss: Bil

Flaskpost och Valborg

Först kommer ett boktips. I lördags läste jag ut "Message in a Bottle" av Nicholas Sparks. Boken handlade om en kvinna som fann en flaska med ett kärleksbrev i, då hon var på semester med en vän. Brevet var skrivet till en kvinna vid namn Catherine och signerat av en man vid namn Garrett. Brevet rör henne väldigt mycket och så småningom får hon tag på fler brev. Till slut blir hon övertalad av sin vän att söka upp honom... Som vanligt (enligt mig) skriver Sparks väldigt gripande och det är svårt att lägga ifrån sig denna kärlekshistoria, som ger läsaren hopp om kärleken även när då man trodde att hoppet var ute.

Nu till Valborg! Mitt valborgsfirande började i lördags kväll när jag var på uppe på Pollax för en återträff med mitt Forskå. Vi var inte så många där, men det var kul att träffa dem och alla andra jag sprang på där. Vi gick och kollade lite på de färdiga flottarna, snackade lite skit och lyssnade på banden som spelade.

På Kvalborg (i söndags) grillade vi med min vän E och skulle göra egen bearnaisesås. Jag har gjort det en gång innan och då blev det kanongott (även om den inte blev lika bra som Å's). Denna gång var jag inte så försiktig, så det skar sig och blev lite smaklöst. Helt ok dock. Senare kom även P's kusin J hit. Helt enkelt en mysig kväll =)

På Valborg hade vi pannkaksf/våffelrukost med J och P's vän D och hans flickvän M. Våfflorna brände lite i början, men blev till slut kanon. Efter frukosten gick vi till Ekonomikumparken (med ett litet stopp i stadsparken). Överallt var det hur mycket folk som helst, folk vallfärdar verkligen till Uppsala för Valborg! Vi satt i Ekonomikumparken några timmar och på kvällen grillade vi med några av P's kompisar. Härlig dag helt enkelt =)

Våfflor och pannkakor =)

Frukost!

Så här mycket folk var det på stationen när vi gick förbi!

Trots solkräm brände jag mig på bröstet och ryggen.

D, M och P.

En orkester som spelade sig genom parken.

Här har jag druckit Baccardi Watermelon. Mums!

Champangegalopp på Värmlands. I år gick vi inte på
nån galopp, men det var härliga minnen att  se =)