Laxermedel och jättenäsor

Igår var jag ute och sprang 7 km, det blev en riktig mardrömsrunda! Första halvan av rundan kändes det ovanligt jobbigt att springa och nånstans på mitten insåg jag att jag var rätt nödig (för nr 2). Inte kul! Jag vet ju att löpning kan sätta fart på magen, så jag började gå. Samtidigt ville jag ju hem så fort som möjligt så jag fick varva med att springa och då försökte jag hålla lite högre tempo, så med lite god vilja kan man väl säga att jag körde lite intervallträning! Helt ärligt var jag inte helt säker på om jag skulle klara mig hem eller om jag skulle få sätta mig bakom någon buske längs vägen. Låt oss säga att jag aldrig varit så glad över att komma hem från en springtur som jag var igår...

Det var inte svårt att inse vad som var boven i dramat... Lakrits har en väldigt laxerande effekt om man äter för mycket! Jag kollade med J och hon hade inte haft några problem. Det kanske var springturen som var droppen som stjälpte bägaren alltså!? Men, jag kommer inte att sluta att äta lakrits för det eftersom det är bland det bästa jag vet (däremot kommer jag att äta det med måtta i fortsättningen)! Jag har dessutom läst mig till att laktits är en bra huskur mot magkatarr och sura uppstötningar, att det som alternativmedicin används som hostdämpande och slemlösande och att det balanserar hormoner (http://www.efven.com/lakrits/). Däremot rekommenderas man att låta bli lakrits om man har högt blodtryck, diabetes eller hjärt-/njursjukdommar. Inte heller bör man äta det då man är gravid eller då man ammar (hemska tanke!).

För ett tag sen övertalade jag min sambo att skaffa en app som registrerar snarkningar. Enligt den snarkar han inte så farlig och de högsta ljuden som registrerats var när jag hade hostat/harklat mig. När man beställde denna app fick man ett gratisprov på "näsvidgare" som skulle avhjälpa snarkningen och igår var det dags att testa! Jag hade läst att man kunde använda dem vid nästäppa och eftersom jag är kroniskt täppt i näsan så ville jag också testa. Att ha grejen i näsan gjorde att näsan såg ut som den fått en smäll och vi hade svårt att låta bli att skratta =) Det var inte jätteskönt att ha i näsan, men som med min bettskena så tänker jag att man säkert vänjer sig. Resultatet blev i alla fall och jag kunde andas mycket bättre än vanligt och jag kände mig väldigt utvilad i morse. Snarkappen visade dock ingen som helst skillnad, inte ens när P tog ut grejen ur näsan mitt i natten märktes någon skillnad. Men lika glad är jag för det eftersom jag fick alla "näsvidgare" som var med i gratisprovet och P kommer att få sig ett gott skratt när jag använder dem!