Igår kväll läste jag ut Ann Söderlunds bok "Men vi knullar ju ändå inte!". Den handlar om vardagen och hur man får ihop livet fast det är svårt. Även om jag inte har man och barn, som henne, kan jag ändå känna igen mig i mycket hon skriver. När jag läste denna bok skingrdeas orosmolnen över den okända framtiden och jag kunde inte låta bli att le. Så här skriver hon i ett kapitel i slutet av boken "Om man ska bli lycklig får man leva här och nu med nära och kära". Det är så sant, men varför är det så svårt? Varför sitter man och tänker på annat när man har de där mysiga stunderna som man såg fram emot så mycket? Jag kan t.ex. se fram emot en lugn hemma kväll (antingen själv eller med P), men när jag väl har den så blir det lätt att jag sitter och tänker på massa andra saker. Mitt motto ska från och med nu vara att leva här och nu!
Här är förresten en rolig bild som jag såg på facebook här om dagen =)
Det är ett bra motto du skaffat dig "lev här och nu".
SvaraRaderaHoppas Herr P följer med på den resan ni tycks ha det så mysigt ihop.
Om du tänker på annat när du har mysigt som du skriver, då kanske du inte har mysigt?
Kram / P
Jo, oftast har jag ju det och även om tankarna far iväg så kan det ju vara mysigt, bara att det skulle kunna vara ännu mysigare om jag inte tänkte så mycket =)
SvaraRadera